Den här artikeln är en liten introduktion till den digitala styrtekniken som används sedan början på 2000-talet. Upplägget är att ta läsaren med på en resa från den första startsatsen, till användning i sina egna moduler för att sedan se hur digitaltekniken används på modulkörningar.

Begrepp som nämns är DCC, centralenhet, körhandtag, multimaus, z21, Z21, booster, Loconet, LN-boxar, UT4 och Fredi.

Före digitala tekniken

Många av oss minns tågbanorna från när vi var små då man kopplade en transformator till spåret. Genom att vrida på en ratt styrde du hur hög spänning som kom ut i spåret och därmed hur snabbt loket som stod på spåret åkte. När flera lok skulle styras fick du antingen stänga av strömmen till ett stickspår där något lok stod uppställt eller så fick du ha flera transformatorer för olika delar av banan.

En första uppkoppling med DCC

Den digitala tekniken DCC har ändrat spelplanen helt och gjort banbygget mycket enklare. En typ av startsats som var vanlig för några år sedan och som numera förekommer ofta på ebay kom från Fleischmann och innehöll den s.k. Multimaus:en.

Uppkopplingen av en sådan bana går till på nästan exakt samma sätt som gamla analoga banor. Den enda skillnaden är egentligen att transformatorn har ersatts av en kombination av centralenhet och körhandtag:

  1. Rälsen sätts ihop till en enkel loop
  2. Centralenheten (en svart låda som kan stå en aning undanskymt) kopplas in till rälsen och till vägguttaget
  3. Ett körhandtag (att hållas i handen med vridreglade och knappar) kopplas till centralenheten
  4. Ett lok ställs på spåret
  5. Man väljer lokets adress i körhandtaget och vrider på ratten. Loket rullar

Eftersom varje lok har en egen adress (du kan själv programmera vilken adress loket ska ha), är det möjligt att ställa fler lok på rälsloopen och styra dem individuellt. Med körhandtaget väljer du vilket av loken som ska styras och så skickar du hastighetskommandot till det loket genom att vrida på ratten.

Det ligger alltså alltid spänning på rälsen, men varje lok kör på det sätt som just det har blivit tillsagt. Detta är möjligt genom att centralenheten bakar in ett datakommunikationsprotokoll i matningsspänningen. 

Om du vill kan du köpa ett till körhandtag (ännu en Multimaus, inte en till centralenhet) och låta två personer köra omkring med loken på banan.

Anpassa startsatsen för modulbruk

Ska du bygga moduler och vill köra med dem hemma duger centralenheten från startsatsen gott:

  • Förse sladden från centralenheten till spåren med 4mm banankontakter (två hanar är lämpligt av skäl som framgår senare).
  • Om du har en stationsmodul med mer än bara ett mötesspår bör du förse modulen med två 4mm bananhonor där du kopplar in körströmmen från din centralenhet.
  • Om du bara har enkla linjemoduler kan du istället skapa en adapter till din körströmskabel så att du får ut en 4mm bananhane och en bananhona. Då kan du koppla in dig i en modulände via det vanliga Fremo-gränssnittet.

Det är egentligen det hela.

En modernare centralenhet: z21 (den vita) och Z21 (den svarta)

På senare år har ROCO kommit ut med ett par nya produkter som heter z21 och Z21. De är två väldigt olika apparater vilket man kanske först inte förstår av namnen.

z21 (den vita apparaten) kommer numera i många startsatser och fungerar egentligen precis som de gamla digitala centralenheterna ovan. Istället för att komma med ett körhandtag kommer den dock med en liten WIFI-accesspunkt som kopplas till centralenheten. Med din telefon eller surfplatta kan du sedan koppla upp dig på WIFI:t och styra loken från en liten app. Du kan inte koppla in en Multimaus till den utan det enda sättet att köra tågen är via WIFI-accesspunkten.

Är det här bra? Många tycker att det är svårt att styra loken med en app där vridreglaget bara är en bild på en skärm. De vill hålla ögonen på rälsen och loket och känner inte att de har kontroll över hastighetsreglaget. Priset för en sådan här startsats är idag högre än vad priset för en startsats med den gamla centralenheten är.

Z21 (den svarta apparaten) är en mycket mer intressant modell som ser ut att ha potential att bli den nya mastern för stora modulkörningar. Den kostar lika mycket som en hel startsats med z21. Du får alltså inget lok, inga vagnar, ingen räls i det priset. Men till skillnad från lilla z21:an så har Z21 en rad med extra uttag som möjliggör inkoppling av gamla Multimaus och även de körhandtag som finns i överflöd på modulkörningar (Digitrax UT4 och Fremos egna Fredi) och som kommunicerar med nätverket Loconet.

Men ska du inte köpa en Z21 då? Ja det kanske du ska, men det finns ingen anledning att göra det just nu. Det finns redan centralenheter till modulkörningarna som du kommer att se längre ner i denna artikel. 

Körning på modulträff

På en vanlig modulträff är det inte ovanligt att man har mer än 40 modulmeter uppkopplat. I Gävle 2014 hade FNISS 65 modulmeter, på Köningen i Hellerup samma år var det totalt 165 modulmeter. På Fremos 25-årsjubileum i Prag 2013 var det över 400 modulmeter och 50 stationer.

På sådana träffar räcker det inte med en enda centralenhet av främst två anledningar: DCC-signalen skulle bli för otydlig längst bort från inkopplingspunkten och körströmmen skulle säkert inte räcka till alla loken som vill rulla.

På lite större banor har man därför behov av s.k. DCC-boostrar (förstärkare) utspridda över hela anläggningen. Elansvarig på mötet delar in modulbanan i olika sektioner och modulskarvarna mellan två sektioner kopplas då inte ihop elektriskt när modulerna skruvas ihop. Istället kopplas en DCC-booster in på varje sektion. Boostrar finns det i allmänhet gott om på körningarna så även om du inte äger någon så kan du vara med och köra.

Här kommer poängen med att förse din stationsmodul med två 4mm bananhonor. Där kan nämligen elansvarig koppla in DCC-boostern. I framtiden kanske du köper en egen booster och monterar fast i stationsmodulen.

Det är viktigt att alla boostrar på anläggningen pratar i perfekt synk och med samma "polaritet". Om en booster kopplats in felvänt så blir det kortslutning när ett lok- eller vagnshjul går över sektionsskarven och kopplar ihop rälsen på bägge booster-sektionerna. För att säkerställa att allt är inkopplat med rätt polariret utgår elansvarig från den sektion som förses med körström från centralenheten. Skarven till nästa sektion rullas över och om det då blir kortslutning är det bara att byta plats på körströmskontakterna från boostern till stationsmodulen. Vad bra att det var 4mm honkontakter i stationsmodulen! Sedan fortsätter elansvarig till nästa sektionsskarv för att repertera testet.

Så då är polariteten rätt på alla boostrar, men hur lyckas alla boostrar hålla perfekt synk och hur kommer alla lokmeddelanden över till boostrarna? Det är här Loconet kommer in i bilden.

Loconet

Loconet är ett nätverk som använder RJ12-kontakter och vanlig modularkabel med 6 ledare. Om en enhet på nätverket vill säga något så gör den det. Om det blir prat i munnen på varandra finns det sätt i protokollet att upptäcka det och backa tillbaka och vänta på "tyst i klassen". Man kan bygga upp nätverket lite hur man vill med förgreningskontakter och vidarekopplingar i många steg. En sak man dock inte ska göra är att skapa loopar på nätverket.

Centralenheten är centralenhet både för DCC (som ju är ett protokoll som går ut i spåret) och för Loconet (som alltså går ut i separata modularkablar). Vi drar modularkabel från centralenheten utmed modulerna till Loconet-boxar (LN-boxar) som bara är förgreningskontakter och vidare till nästa LN-boxar. Kommer vi till en förgrening i banan såp förgrenas Loconetnätverket där också. Boostrarna kopplas in i LN-boxarna eller med egna förgreningskontakter.

Så med Loconet kan centralenheten tala om för alla boostrar vad den vill och därmed uppnås också perfekt synk mellan alla boostrar i anläggningen.

Lokförare på modulträff

Om du ska köra ett lok på en modulträff så blir du per definition lokförare av det loket och ska följa med det loket vartän det åker. Det innebär att du måste förflytta dig själv och ditt körhandtag över hela banan. Med en kabel kan du koppla in körhandtaget i vilken LN-box som helst på anläggningen. Körhandtagets instruktioner fångas upp av centralenheten som skickar kommandon till DCC och de andra boostrarna genom Loconet.

Men det är bara körhantagen som kan prata Loconet som får kopplas in i LN-boxarna (oftast Digitrax UT4 och Fredi som nämndes ovan). Om du kopplar in en Multimaus till Loconet kommer du säkerligen orsaka både kaos, rökutveckling och ett stort hål i din egen plånbok.

Framtiden för din gamla digitala startsats?

I framtiden kanske du själv skaffar en Z21 (den svarta) eller en annan kompetent centralenhet. Du kanske bygger upp ett Loconet hemma för att kunna gå runt med dina Fredis som du har köpt in.

Har du då någon som helst användning av din gamla digitala startsats med Multimaus? Faktum är att det numera finns rätt så billiga konverteringssatser för att göra om den gamla centralenheten till en booster som talar Loconet. Då kan du alltså förse en av dina stationsmoduler med egen booster. Multimaus körhandtaget kan du också koppla in till Z21 om du vill.

Just nu (hösten 2014) finns det vad artikelförfattaren erfar inte några konverteringssatser för z21 (den vita) för att göra om den till Loconet-kompatibel booster. Rimligen kommer det att komma sådana konverteringar i framtiden.

 

Skrivet av: John Leijonhufvud, november 2014

Senaste ändring: Mats Andersson, Nov. 2014